GOD JUL plus annat svammel

Vindö 28 i sitt rätta element

Ja det lackar emot Jul, hmm undrar var det uttrycket kommer från. Självfallet måste det innebära att vi nu ska förbereda oss på att Lacka våra undersköna damer inför den kommande våren och sommaren.

För egen räkning fortsätter jag med min "Tegelsten" om farfar dennes söner och de båtar som blivit produkten av deras liv. Sakta men säkert knyts kontakter när o fjärran med ägare till Vindö båtar och andra som har lämnat varvet på Vindön.

"S/Y Esther" börjar ta form på papperet i allt större mer överskådlig form. Förfrågningar har gjorts på mahogony i mängd som kommer att gå åt. Allt medan jag med ljus och lykta (snarare en 1000 watts sökarlampa) söker efter en mast med tillhörande rigg då dessa saknas.

Mitt engagemang i VYC tycks även det öka i omfattning, mer om detta efter deras årsmöte i Mars. Min förhoppning är att jag på något sätt ska kunna bidra med något användbart.

Bloggbilderna den här gången har en del år på nacken.

Vindö 30 sjösätts vid Sundsandviks Båtbyggeri 196?.

Vindö 30 i modern form.

GOD JUL önskar jag så alla läsare,

med eller utan maritima drömmar.

"Ord-ord-ord-ord!=>BOK"

Carl A tillsammans med ett par mannan vid det som skulle bli varvet ca 1925

Troligen ligger besatthet i generna. Detta att låta en tanke gå vidare till ett projekt som man sedan inte tycks kunna sluta med, eller ens göra en paus i, innan man nått det slutgiltiga målet.

Som sonson till Carl Andersson infann sig först funderingar kring varför denne man och hans gärningar i många led syntes vara bortglömda. Visst var hans namn och de båtar som kom från hans ritbord kända bland seglare och båtfolk i både vårt land och utomlands. Men när kända Svenska båtkonstruktörer / Byggare omnämdes fanns han sällan med. Att någon annan i släkten skulle skriva hans historia var en förhoppning från min sida, men samtidigt insåg jag att allt material som sparats kanske gulnade till glömska i en byrålåda. I den stora skaran av Carl Anderssons barn fanns materialet och tanken på att berätta. Men troligen tänkte alla att de skulle påbörja detta projekt när de fick tid.

Är det något vi människor aldrig lär oss är det just detta att "få tid!" För det får vi aldrig om vi inte gör stora omprioriteringar i vad som är viktigt i livet.

Av denna enkla anledning har jag påbörjat vad jag hoppas ska bli till en bok om Carl Andersson, hans båtar och i viss mån om hans liv. Boken kommer att innefatta förhållandevis lite staplande av fakta, då långt över 3000 båtar lämnade hans varv på Vindön-Orust under åren 1923-1979.

Vindö 50 Ketch under segel

Kan det ligga i generna, detta att man blir besatt av en tanke som leder till ett projekt man ger sig faen på att lyckas genomföra.

skrivkläda om båtar

Istället för att repetera det som jag redan skrivit lägger jag in en länk till min lite mer ospecade bloggsida. Detta eftersom det handlar om båtar.

http://www.master-gnurf.blogspot.com/

I anden rik.....

Sommaren är på väg att bli höst men ännu har vi shortsväder, tack och lov. Att dessutom ge sig fan på att renovera en gammal träbåt utan hjälp från "Nostalgia (850ooo,oo i ren kostn på motorbåt)" på en hushållsbudget kan ställa till problem. Slutligen togs kontakt med "Kjell-Kranbil" en av de där Orust-pöjkarna som gör mirakel medan vi väntar.

Klockan 8,oo i morse stannade han till utanför vårt hus och fiskade upp undertecknad. Väl på plats vid vår exklusiva vedhög uppstod diverse kraftledningproblem som han dock löste med den äran. "s/y esther" blev så lastad på hans kranbil för vidare befodran till vår trädgård på Söbben. Allt medan grannskapet tittade på och fotade begivenheten. Banne mig det kanske var ett folklustspel som jag missade.

Lastad blev hon och iväg bar det den långa resan till Söbben. (ca 3 km)

/mer Kjell-Kranbil nedan/ Väl på plats visade sig vår dryga 2 meter höga häck inte innebära några som helst hinder Kjell och hans kran. Snart stod hon på plats, där hon borde varit redan förra sommaren.

Inte lite stolt över att äntligen ha båten hemma, kunde jag gå ombord i vedhögen.

Självfallet serverade Kjell även en mängd goda råd om hur jag skulle få "s/y esther" att överleva på landbacken innan han avreste.

Karln visade sig dessutom vara en "Katt-astrof" och föll totalt för familjens katter. Nu vidtog att tillverka en form av vagga i prima virke, vilket självfallet tog en god stund fylld av svett. När detta var slutfört var det så dags att gå ombord för första gången i vår äga.

Nu i ett upprätt läge gjorde detta saken enklare. Båtens skick skulle så inspekteras, vilket inte torde göra sig förrän efter att jag grovsanerat båten från mylla, löv, grenar och annat otyg. Svetten lackade och slutligen såg hon ganska presentabel ut, om än sjövärdig.

Inredning fick saneras från en mängd löv, kvistar o mylla.

Kontentan av min första undersökning blev:

Styrbord sida, övre bord samt reling måste bytas.

Två spant i aktern har brottskador och ska bytas.

Större delen av däcket(hela) knakar betänkligt vid anträdande.

Durkar i sittbrunnen, tja var tog ni vägen

Sittbrunn, i största allmänhet behöver en större renovering.

Glömde nästan att den Volvo motor som en gång var monterad tycks saknas!?

Så nog fanken är det en massa jobb som väntar mig, men fan vet om det inte skall ligga inom möjlighetens ramar.

Speciellt glad blir man när det visar sig att tex detaljer som orginalbordet var i skick att det kan renoveras med disktrasa. Så även en del andra detaljer.

Nu är det kväll, och jag kan inte låta bli att även stoppa in bild på vår lilla "m/s Ding-e" som med hjälp av 3hkr Johnson faktiskt presterar nära 10 knop. Att den nu ska verka som just Dinge mellan vår Amigo 23 och landbacken. "s/y submissive" vilar tryggt vid en boj ca 200 meter från vårt hus.

/mera Kjell//att nämnde Kjell dessutom var billig kan jag inte klaga på. Vi båda sammanstrålade också med Henåns taxi som äen han visade sig vara en träbåtsnörd... Ännu en ny bekantskap som troligen kan vara bra att ha vid renoveringen av s/y esther.

Hej så länge, nu är projektet satt i rullning. Återstår att se vilken vår hon kan sjösättas??!!

Johnny