K-märkning

Tja stoppar in lite mera av den senaste tidens händelser även om det enbart hänt en enda sak.

Här om dagen trillade det in ett mail ang det planerade Fritidsbåts museet i Uddevalla. En grupp människor med koppling till detta projekt har nu gett sig fan på att min/vår Vindö 28 skall ingå som utställningsobjekt på detta nya museum.

Mailet skickades för att varna mig för konsekvensen av att modifiera-modernisera båten under dess renovering. Något som på intet sätt varit min avsikt. Själva renoveringen kan dock ta sig en något annrolunda form om nu avsikten med båten blir att vara seglande båt alternativt ett museialt objekt...

poff

Ved?

"Vedhög-Söbben"

"S/Y Esther el vedhög"

Inför en renovering av den kaliber som vår Vindö är kommer en mängd planering. Kontakt tas med andra som renoverar-renoverat båtar vilket gör att de flesta av oss troligen omedelbart blir avskräckta och ger upp. De tar sig en titt på båten-vedhögen drar ett djupt andetag av uppgivenhet och lämnar platsen utan att blicka tillbaka.

En sak står redan klar i "Project S/Y Esther" att en mängd trä måste bytas ut! Vilket ju självfallet innebär att en mängd mer eller mindre fin Mahogony kommer att ratas-slängas på vedhögen och troligen bli till just Ved! I en värld där miljön står i fokus och återvinning blivit ett modeord av högsta rang kommer kanske tanken att detta material kan återanvändas på något sätt?

Ett av mina små fritidsintressen är att flanera med rockn roll drömmar i blick i en gitarraffär. Hos JAM/Sthlm kämpar Hasse "Honduras" Ericsson för att få ekonomi till att renovera en gammal båt- DUO II. Han har dessutom synts i en synnerligen fin träbåt M/Y Loris.

En ytterst trevlig bekantskap den saken är klar och att kunna delar intresset för gamla båtar och musik, kan bara bli en sak. En Symfoni i rockn roll stuk.

"Hasse Honduras Ericsson"

(troligen en förtäckt Rock-My-Boat-Bassist?)

http://www.jam.se/

-Se här säger Hasse igår och ger mig en tunn bit mahogony med ett par hål i och tydliga märken från propp. En bit av historien bakom just M/Y Loris. En motorkryssare som beställdes och byggdes för en inte helt okänd tändstickskungs räkning i början av 1900-talet.

"M/Y Loris"

http://www.loris.a.se/

Antalet kändisar som varit ombord på båten är troligen många, vilket innebär att den bit jag fick kanske en gång i lackerat tillstånd fått känna av Greta Garbos rumpa.

"Greta Garbo"

I nästa sund visar Hasse på en hemsida från Lars Tholstrup Rasmussen och dennes fantastiska gitarrer.

Denne gitarrbyggare har nämnligen använt en mängd fin mahogony från samma båt med hål, mässingspik och skavanker i sin tillverkning av ett par gitarrer. Så kanske har skön Greta även vilat akterkastellet på just dessa guror.

"LTR - M/Y Loris gitarr"

http://www.rasmussenguitars.com/?p=galleri&intId=4

Här kan vi tala om återanvändning. Vacker mahogony först i en båt under nära 100 år för att sedan återanvändas i ett par exeptionellt fina instrument.

"Och då slog det mig plötsligt (citat:Martin Ljung) Kanske skulle jag kunna bygga en gitarr av överblivet material från vår S/Y ESther. Med andra ord bygga en VINDÖ 28 - gitarr.

Ja Hasse födde tanken och visst ser det ut som ett möjligt bi-project. Har allt sedan slöjden i folkskolan på stenåldern byggt några guror av synnerligen skiftande kvalitet. Alla utom en har blivit KASS! Bland dem några akustiska guror.

Ska därför material från S/Y Esther återanvändas lär det bli en elgitarr, vilket stämmer väl med årgången på båten. Det var ju då i början av 60-talet som elgitarren började spridas över världen.

Tanken på att montera en snygg mässingkrok i ruffen på en renoverad S/Y Esther och hänga en VINDÖ-gitarr där tilltalar den saken är klar.

"Min egentillv Gitarr i Mahogony-döpt till FMS-Bizon"

Om nu denna tanke omsätts till verklighet lär en kommande gitarr följa båtens ålder, mao ska det i så fall bli en elgitarr som byggs av hennes restmaterial. Det var ju samtidigt som hennes födelse som också elgitarren just fötts och lanserades över hela världen.

K-märkt Vindö

Under de senaste åren har det blivit allt mer eftersökt att få den gamla pärlan k-märkt vilket nu också skett med en Carl Andersson ritad Vindö 30 från 1964. Tanken slår mig att det är den kvaliten som jag ska eftersträva i min renovering av S/Y Esther. Tyckte dock att det var på sin plats att lägga in en länk till tidningen Bohuslänningen som i dagens nummer skriver om detta. Det är Jan Sundström i Göteborg som äger och vårdar denna båt.

http://bohuslaningen.se/nyheter/orust/1.1091470-tva-orustbyggda-batar-k-markta

TV8 tror jag det var hade en serie båtprogram och där visades denna fina och mycket ovanliga Vindö 18. Till skillnad från de vanliga V18"Jullen" har denna båt en sk kryssarakter. Enligt uppgift byggdes bara tre båtar med detta skrov.

I Stockholm har det varit ordentligt töväder ett par dagar nu även om det idag är minusgrader vilket båda gott inför den kommande våren och allt arbete som väntar mig. Krafttag ska nu tas med vår Vindö.

som vid vårt sista besök på Söbben var ganska översnöad. Flera av mina läsare har kanske sett henne där bakom häcken i vår trädgård.

GOD JUL plus annat svammel

Vindö 28 i sitt rätta element

Ja det lackar emot Jul, hmm undrar var det uttrycket kommer från. Självfallet måste det innebära att vi nu ska förbereda oss på att Lacka våra undersköna damer inför den kommande våren och sommaren.

För egen räkning fortsätter jag med min "Tegelsten" om farfar dennes söner och de båtar som blivit produkten av deras liv. Sakta men säkert knyts kontakter när o fjärran med ägare till Vindö båtar och andra som har lämnat varvet på Vindön.

"S/Y Esther" börjar ta form på papperet i allt större mer överskådlig form. Förfrågningar har gjorts på mahogony i mängd som kommer att gå åt. Allt medan jag med ljus och lykta (snarare en 1000 watts sökarlampa) söker efter en mast med tillhörande rigg då dessa saknas.

Mitt engagemang i VYC tycks även det öka i omfattning, mer om detta efter deras årsmöte i Mars. Min förhoppning är att jag på något sätt ska kunna bidra med något användbart.

Bloggbilderna den här gången har en del år på nacken.

Vindö 30 sjösätts vid Sundsandviks Båtbyggeri 196?.

Vindö 30 i modern form.

GOD JUL önskar jag så alla läsare,

med eller utan maritima drömmar.

"Ord-ord-ord-ord!=>BOK"

Carl A tillsammans med ett par mannan vid det som skulle bli varvet ca 1925

Troligen ligger besatthet i generna. Detta att låta en tanke gå vidare till ett projekt som man sedan inte tycks kunna sluta med, eller ens göra en paus i, innan man nått det slutgiltiga målet.

Som sonson till Carl Andersson infann sig först funderingar kring varför denne man och hans gärningar i många led syntes vara bortglömda. Visst var hans namn och de båtar som kom från hans ritbord kända bland seglare och båtfolk i både vårt land och utomlands. Men när kända Svenska båtkonstruktörer / Byggare omnämdes fanns han sällan med. Att någon annan i släkten skulle skriva hans historia var en förhoppning från min sida, men samtidigt insåg jag att allt material som sparats kanske gulnade till glömska i en byrålåda. I den stora skaran av Carl Anderssons barn fanns materialet och tanken på att berätta. Men troligen tänkte alla att de skulle påbörja detta projekt när de fick tid.

Är det något vi människor aldrig lär oss är det just detta att "få tid!" För det får vi aldrig om vi inte gör stora omprioriteringar i vad som är viktigt i livet.

Av denna enkla anledning har jag påbörjat vad jag hoppas ska bli till en bok om Carl Andersson, hans båtar och i viss mån om hans liv. Boken kommer att innefatta förhållandevis lite staplande av fakta, då långt över 3000 båtar lämnade hans varv på Vindön-Orust under åren 1923-1979.

Vindö 50 Ketch under segel

Kan det ligga i generna, detta att man blir besatt av en tanke som leder till ett projekt man ger sig faen på att lyckas genomföra.

skrivkläda om båtar

Istället för att repetera det som jag redan skrivit lägger jag in en länk till min lite mer ospecade bloggsida. Detta eftersom det handlar om båtar.

http://www.master-gnurf.blogspot.com/

I anden rik.....

Sommaren är på väg att bli höst men ännu har vi shortsväder, tack och lov. Att dessutom ge sig fan på att renovera en gammal träbåt utan hjälp från "Nostalgia (850ooo,oo i ren kostn på motorbåt)" på en hushållsbudget kan ställa till problem. Slutligen togs kontakt med "Kjell-Kranbil" en av de där Orust-pöjkarna som gör mirakel medan vi väntar.

Klockan 8,oo i morse stannade han till utanför vårt hus och fiskade upp undertecknad. Väl på plats vid vår exklusiva vedhög uppstod diverse kraftledningproblem som han dock löste med den äran. "s/y esther" blev så lastad på hans kranbil för vidare befodran till vår trädgård på Söbben. Allt medan grannskapet tittade på och fotade begivenheten. Banne mig det kanske var ett folklustspel som jag missade.

Lastad blev hon och iväg bar det den långa resan till Söbben. (ca 3 km)

/mer Kjell-Kranbil nedan/ Väl på plats visade sig vår dryga 2 meter höga häck inte innebära några som helst hinder Kjell och hans kran. Snart stod hon på plats, där hon borde varit redan förra sommaren.

Inte lite stolt över att äntligen ha båten hemma, kunde jag gå ombord i vedhögen.

Självfallet serverade Kjell även en mängd goda råd om hur jag skulle få "s/y esther" att överleva på landbacken innan han avreste.

Karln visade sig dessutom vara en "Katt-astrof" och föll totalt för familjens katter. Nu vidtog att tillverka en form av vagga i prima virke, vilket självfallet tog en god stund fylld av svett. När detta var slutfört var det så dags att gå ombord för första gången i vår äga.

Nu i ett upprätt läge gjorde detta saken enklare. Båtens skick skulle så inspekteras, vilket inte torde göra sig förrän efter att jag grovsanerat båten från mylla, löv, grenar och annat otyg. Svetten lackade och slutligen såg hon ganska presentabel ut, om än sjövärdig.

Inredning fick saneras från en mängd löv, kvistar o mylla.

Kontentan av min första undersökning blev:

Styrbord sida, övre bord samt reling måste bytas.

Två spant i aktern har brottskador och ska bytas.

Större delen av däcket(hela) knakar betänkligt vid anträdande.

Durkar i sittbrunnen, tja var tog ni vägen

Sittbrunn, i största allmänhet behöver en större renovering.

Glömde nästan att den Volvo motor som en gång var monterad tycks saknas!?

Så nog fanken är det en massa jobb som väntar mig, men fan vet om det inte skall ligga inom möjlighetens ramar.

Speciellt glad blir man när det visar sig att tex detaljer som orginalbordet var i skick att det kan renoveras med disktrasa. Så även en del andra detaljer.

Nu är det kväll, och jag kan inte låta bli att även stoppa in bild på vår lilla "m/s Ding-e" som med hjälp av 3hkr Johnson faktiskt presterar nära 10 knop. Att den nu ska verka som just Dinge mellan vår Amigo 23 och landbacken. "s/y submissive" vilar tryggt vid en boj ca 200 meter från vårt hus.

/mera Kjell//att nämnde Kjell dessutom var billig kan jag inte klaga på. Vi båda sammanstrålade också med Henåns taxi som äen han visade sig vara en träbåtsnörd... Ännu en ny bekantskap som troligen kan vara bra att ha vid renoveringen av s/y esther.

Hej så länge, nu är projektet satt i rullning. Återstår att se vilken vår hon kan sjösättas??!!

Johnny