I anden rik.....

Sommaren är på väg att bli höst men ännu har vi shortsväder, tack och lov. Att dessutom ge sig fan på att renovera en gammal träbåt utan hjälp från "Nostalgia (850ooo,oo i ren kostn på motorbåt)" på en hushållsbudget kan ställa till problem. Slutligen togs kontakt med "Kjell-Kranbil" en av de där Orust-pöjkarna som gör mirakel medan vi väntar.

Klockan 8,oo i morse stannade han till utanför vårt hus och fiskade upp undertecknad. Väl på plats vid vår exklusiva vedhög uppstod diverse kraftledningproblem som han dock löste med den äran. "s/y esther" blev så lastad på hans kranbil för vidare befodran till vår trädgård på Söbben. Allt medan grannskapet tittade på och fotade begivenheten. Banne mig det kanske var ett folklustspel som jag missade.

Lastad blev hon och iväg bar det den långa resan till Söbben. (ca 3 km)

/mer Kjell-Kranbil nedan/ Väl på plats visade sig vår dryga 2 meter höga häck inte innebära några som helst hinder Kjell och hans kran. Snart stod hon på plats, där hon borde varit redan förra sommaren.

Inte lite stolt över att äntligen ha båten hemma, kunde jag gå ombord i vedhögen.

Självfallet serverade Kjell även en mängd goda råd om hur jag skulle få "s/y esther" att överleva på landbacken innan han avreste.

Karln visade sig dessutom vara en "Katt-astrof" och föll totalt för familjens katter. Nu vidtog att tillverka en form av vagga i prima virke, vilket självfallet tog en god stund fylld av svett. När detta var slutfört var det så dags att gå ombord för första gången i vår äga.

Nu i ett upprätt läge gjorde detta saken enklare. Båtens skick skulle så inspekteras, vilket inte torde göra sig förrän efter att jag grovsanerat båten från mylla, löv, grenar och annat otyg. Svetten lackade och slutligen såg hon ganska presentabel ut, om än sjövärdig.

Inredning fick saneras från en mängd löv, kvistar o mylla.

Kontentan av min första undersökning blev:

Styrbord sida, övre bord samt reling måste bytas.

Två spant i aktern har brottskador och ska bytas.

Större delen av däcket(hela) knakar betänkligt vid anträdande.

Durkar i sittbrunnen, tja var tog ni vägen

Sittbrunn, i största allmänhet behöver en större renovering.

Glömde nästan att den Volvo motor som en gång var monterad tycks saknas!?

Så nog fanken är det en massa jobb som väntar mig, men fan vet om det inte skall ligga inom möjlighetens ramar.

Speciellt glad blir man när det visar sig att tex detaljer som orginalbordet var i skick att det kan renoveras med disktrasa. Så även en del andra detaljer.

Nu är det kväll, och jag kan inte låta bli att även stoppa in bild på vår lilla "m/s Ding-e" som med hjälp av 3hkr Johnson faktiskt presterar nära 10 knop. Att den nu ska verka som just Dinge mellan vår Amigo 23 och landbacken. "s/y submissive" vilar tryggt vid en boj ca 200 meter från vårt hus.

/mera Kjell//att nämnde Kjell dessutom var billig kan jag inte klaga på. Vi båda sammanstrålade också med Henåns taxi som äen han visade sig vara en träbåtsnörd... Ännu en ny bekantskap som troligen kan vara bra att ha vid renoveringen av s/y esther.

Hej så länge, nu är projektet satt i rullning. Återstår att se vilken vår hon kan sjösättas??!!

Johnny

November

Så var det dags för oss att resa västerut igen. Fortfarande kvarstår problemet med att resa och sedan flytta s/y esther. Jag räknade dock inte med att lyckas denna gång heller men dock fick vi äntligen täckt över båten med en presenning. Allt i hopp om att fördärvet av båten skulle om inte upphöra så i alla fall begränsas.

Helgen medförde dock att Nu som först har logistiken med s/y esthers flytt ordnats. Så om inte snön blir allt för påträngande kommer hon flyttas före Jul till sin nya hemmahamn.

Väl ute på exkursion i trakterna infann sig en upplysning om ännu en 28á som enl uppgift skulle ligga övergiven på land. Det visade sig att denna 28 fanns endast en kilometer från vårt hus och befunnit sig i fel element(på land) i drygt två år.

Självfallet tog min nyfikenhet över, varför inte vara ägare till 2 fina Vindö båtar? Tja markägaren hittades och med denne ett namn på ägaren som ska vara bosatt ombord på en segelbåt vid Strandvägen i Stockholm!! Han tycks uppenbarligen befinna sig ett par kvarter från där vi bor i staden. Samme uppgiftslämare gav också vid handen att båten för ett par år sedan varit till salu för en Astronomisk summa. Återstår att se om detta pris modifierats under de gångna två åren.

Mer om denna Vindö kommer troligen.

"s/y esther"

Helt klart borde jag tagit tummen ur .... och startat denna blogg samt detta mitt projekt för drygt ett år sedan. Så blev det dock inte. Men hur är det man säger, bättre sent än aldrig.

Vår Vindö 28 döpt till "S/Y ESTHER" (efter min farmor) föddes redan på 50-talet på farfar Carl Anderssons ritbord. Sundsandviks Båtbyggeri hette verksamheten under denna tid men bytte namn till Nötesunds Varv vad som sedan skulle bli Vindö-Marin.

Allt nog ett antal mycket yrkeskunniga båtbyggare formade hennes skrov och överbyggand i äkta honduras mahogony och teak. Vad som skiljde henne åt från hennes tidigare systrar var att hennes skrov så snart detta var färdigt lackerades i vackrt blänkande vitt. Avsikten med detta var att hon! skulle vara "plugg" till kommande Vindö-kryssare med skrov i glasfiber. En nymodihet under denna tid.

Carl Andersson fotograferad omk 1970

Hur många hundra timmar som behövdes för att förvandla brädor till en segelklar båt har jag inte en aning om. Men jag misstänker att det är många. Senare försedd med sk kryssarakter var hon även formen till Vindö 30.

Senare födde "S/Y ESTHER" ett antal kopior men verkade inte ha blivit såld vidare. Istället fanns hon kvar på Vindön vad jag förstår i min framlidne kusin Stefans ägo. Denne sålde båten men återköpte den till sin syster Marie efter någon tid.

I Maries ägo kom hon att läggas upp i vagga utanför hennes hus i början av 90-talet. Här fick hon sakta känna av hur det är att återgå till naturen, ända fram till att jag sammanträffade med kusin Marie och efter en tid fick löfte om att överta båten. (komplett historik eftersöks)

Vid mitt första besök för att se på båten hade vaggan ruttnat sönder på styrbordsidan och orsakat en svag slagsida. Vid mitt nästa besök hade slagsidan till följd av veka träd att luta sig mot nått omkring 45 grader. För att slutligen då jag återsåg mitt blivande projekt för en vecka sedan nu ligga med hela styrbordsidan nära nog mot marken. Träden i hennes närhet visade tydliga tecken på att inte orka med hennes belastning.

Att hoppa på ett projekt av denna dignitet måste medföra att undertecknad har mer än en skruv lös, och inte är de gjorda av mässing. Gång efter annan har jag tagit mig en titt på hennes tillstånd, lika ofta har jag bävat över allt kommande arbete, samt glatts av vissa ännu blanka lackerade mahogonydetaljer. Men också funnit att motorn gått til lde sälla jaktmarkerna och därmed saknas.

Klart står i alla fall att stora delar av däcket i aktern måste bytas ut, liksom det övre bordet på båda sidor. Durkar och sittbrunnsluckor har även de fått lida illa av väder och vind. Självfallet undrar jag hur långt förfallet gått om hon fått vara täckt av en pressening under sin tid på land. Kanske hade hennes skick då varit avsevärt bättre. Nu är hon snarare ett mellanting mellan båtprojekt och en före detta exklusiv vedhög.

En vedhög som skapats av kunniga båtbyggare på Orust i början av 1960-talet. Nu är hon enbart sorgliga rester av sin forna skönhet, där få av oss har förmågan och fantasin att se henne i hennes rätta element, havet med seglen fyllda av vinden. Min förhoppning/dröm är dock att detta skall vara ett faktum inom en snar framtid. Att vedhögen (ankungen) åter kan förvandlas!

I och med denna förvandling kan i så fall Vindö 28/1 återuppstå.